Yoyoyuyo.
Jag har ett problem. Det problemet grundar sig i att jag har svårt att lägga ifrån mig en bok när den är bra. Och just orsaken till detta problem är min far och hans sambo som tyckte det var en bra idé att ge mig böcke i jul. Fantastiskt bra idë måste jag egentligen hålla med om.. Men nu är problemet så att mina nya fina tre böcker har tagit slut och jag vet att det finns en fjärde. Dock, eftersom soc tyckte jag inte förtjänade några pengar i jul eller så, så har jag inte råd att köpa den där dumma sista boken som gör att jag inte tänker på vad som händer.
För en sån person är jag, att om jag inte har den kompletta bokserien och jag råkar tycka att den är bra, så kan jag sällan koncentrera mig på annat.
Allt annat får ligga på is tills böckerna är slut.
Och just dessa böcker tog slut försvinnande fort.
Det gillar jag inte.
Såå, om någon har hjärtat på rätta stället kan ju den bidra med lite och köpa sista boken som heter Så länge vi andas, av Stephanie Meyer. Det är Twilight böckerna jag pratar om.
See my problem?
måndag 28 december 2009
tisdag 22 december 2009
Guldfiskar och Slickepinnar
Huula Balula.
Bio förut. Den filmen rockade grymt och skulle lätt kunna se den igen. Avatar, people! Se den!
Bio förut. Den filmen rockade grymt och skulle lätt kunna se den igen. Avatar, people! Se den!
tisdag 1 december 2009
lördag 14 november 2009
Guldfiskar och slickepinnar
Jag kan väl inte påstå att dom senaste inläggen har vart särskilt roliga att läsa och detta kommer inte vara nån skillnad på.
Mest för att jag känner mig lurad på så mycket.
Jag visste att allt inte skulle bli promenader på rosa moln, men jag trodde ju inte att det skulle bli såhär heller.
Att man kunde bli bortglömd så fort någon annan är roligare och mer spännande.
Jag förstår, det gör jag. För jag har blivit tråkigare, pankare och helt enkelt.. Lite oåtkomlig kanske?
Bara det där med att lita på.. Finns inte längre.
Jag vet inte om jag kanske ska sluta blogga och börja med en riktig dagbok? Så slipper ju måttligt intresserade låtsas vara något intresserade längre alls.
Så länge man har nånstans att släppa ut allt, eller hur?
Det är väl så det är?
Mest för att jag känner mig lurad på så mycket.
Jag visste att allt inte skulle bli promenader på rosa moln, men jag trodde ju inte att det skulle bli såhär heller.
Att man kunde bli bortglömd så fort någon annan är roligare och mer spännande.
Jag förstår, det gör jag. För jag har blivit tråkigare, pankare och helt enkelt.. Lite oåtkomlig kanske?
Bara det där med att lita på.. Finns inte längre.
Jag vet inte om jag kanske ska sluta blogga och börja med en riktig dagbok? Så slipper ju måttligt intresserade låtsas vara något intresserade längre alls.
Så länge man har nånstans att släppa ut allt, eller hur?
Det är väl så det är?
lördag 31 oktober 2009
Guldfiskar och slickepinnar
Sämsta Halloween ever.
Totalt misslyckat.
Missförstånd och gräl.
Kyla.
Smuts i ögonen som leder till att dom måste rengöras. Får se till att skydda mig mot dessa förrädiska dammkorn. Usch.
Ensam tråkig hemmakväll. Inte för jag känner mig särskilt pepp till nånting. Men ändå.
Man vill ju kanske göra nåt.
Well, cheer up, mate. It'll get better somehow, someday.
Totalt misslyckat.
Missförstånd och gräl.
Kyla.
Smuts i ögonen som leder till att dom måste rengöras. Får se till att skydda mig mot dessa förrädiska dammkorn. Usch.
Ensam tråkig hemmakväll. Inte för jag känner mig särskilt pepp till nånting. Men ändå.
Man vill ju kanske göra nåt.
Well, cheer up, mate. It'll get better somehow, someday.
onsdag 21 oktober 2009
Guldfiskar och Slickepinnar
Ajaj min rygg. =(
Så gåre när man tränar ryggen, man får sig en släng av vedervärdig träningsvärk.
Idag ska jag köra ett extrapass också eftersom jag slappa ur igår. 2x 45 minuter. Funktionell träning och sen efter det ska jag köra afropowerdance. Kanonkul! Räkna med ännu mer träningsvärk.
Men som det heter. No pain, no gain.
Just nu sitter Dräggelpojken nere hos en kompis och får sin hud tatuerad. I won't tell ya vad det blir, men bra förhoppningsvis.
Jag skriver detta inlägg till de ljuva tonerna av Ray Charles och det känns upplyftande och lite sorgset på en och samma gång hans musik. Men det är ju faktiskt Blues jag lyssnar på, så det är väl meningen.
Så gåre när man tränar ryggen, man får sig en släng av vedervärdig träningsvärk.
Idag ska jag köra ett extrapass också eftersom jag slappa ur igår. 2x 45 minuter. Funktionell träning och sen efter det ska jag köra afropowerdance. Kanonkul! Räkna med ännu mer träningsvärk.
Men som det heter. No pain, no gain.
Just nu sitter Dräggelpojken nere hos en kompis och får sin hud tatuerad. I won't tell ya vad det blir, men bra förhoppningsvis.
Jag skriver detta inlägg till de ljuva tonerna av Ray Charles och det känns upplyftande och lite sorgset på en och samma gång hans musik. Men det är ju faktiskt Blues jag lyssnar på, så det är väl meningen.
lördag 17 oktober 2009
Guldfiskar och Slickepinnar
Nu är jag tillbaka här igen.
Det var ett tag sen, men jag har inte inte skrivit i brist på händelserika dagar, utan bara brist på intresse.
Många gånger har jag gått och tänkt ut en bra början på ett blogg inlägg, sådär lagom poetiskt som man kan skriva utan att verka som en Edgar Allan Poe wannabe.
Men nu har jag ändå inget att göra så då kan jag slå ihjäl några minuter på att sitta här och skriva av mig lite.
Jag vet inte riktigt vad det är, men det är inte lika jobbigt att skriva av sig och klaga i en dagbok som det är till personer.
Ganska befriande faktiskt.
Då slipper man alla låtsade uttryck av medlidande och förståelse fast man bakom den beslöjade blicken ser att personen i fråga bara vill att du ska vara klar så den kan fortsätta kolla på tv, hänga vid datorn eller dra iväg till nån polare.
Slippa vara här liksom.
Här, där jag förstör deras glada tillvaro med nåt jag vill komma med.
Nej, det är bättre att fly.
Usch vad pepp att läsa detta. Man blir ju helt.. Extatisk av det.
Ptja, det är det som kommer. Jag har såå mycket mer att säga. Men det är nog bäst att ta det i portioner.
Det var ett tag sen, men jag har inte inte skrivit i brist på händelserika dagar, utan bara brist på intresse.
Många gånger har jag gått och tänkt ut en bra början på ett blogg inlägg, sådär lagom poetiskt som man kan skriva utan att verka som en Edgar Allan Poe wannabe.
Men nu har jag ändå inget att göra så då kan jag slå ihjäl några minuter på att sitta här och skriva av mig lite.
Jag vet inte riktigt vad det är, men det är inte lika jobbigt att skriva av sig och klaga i en dagbok som det är till personer.
Ganska befriande faktiskt.
Då slipper man alla låtsade uttryck av medlidande och förståelse fast man bakom den beslöjade blicken ser att personen i fråga bara vill att du ska vara klar så den kan fortsätta kolla på tv, hänga vid datorn eller dra iväg till nån polare.
Slippa vara här liksom.
Här, där jag förstör deras glada tillvaro med nåt jag vill komma med.
Nej, det är bättre att fly.
Usch vad pepp att läsa detta. Man blir ju helt.. Extatisk av det.
Ptja, det är det som kommer. Jag har såå mycket mer att säga. Men det är nog bäst att ta det i portioner.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)