Nästan vuxen

Johanna växer upp.
Om ungefär timmar så är hon på Graflunds och skriver på ett hyreskontrakt på en trea på Grundläggaregatan. Det ligger i Hageby. Hon ska flytta ihop med sin vän Daniel och hon tror det kommer gå kanon.
Det är en fräsch studentlägenhet på ca 82kvm. Hon är lite osäker på delen om ytan.
Daniel får ta det rosa rummet och Johanna får rummet med balkong. Men det blir förmodligen att Danne målar eller tapetserar om sitt rum.
Om jag får gissa alltså.
Två toaletter, på ena finns badkar och, hör och bli lyckliga, en tvättmaskin!

Det gör att man blir lycklig!
Det tråkigaste är nog eventuellt att det är en bit till buss. Och att det kan bli lite knaggligt om man ska till krogen. Men det löser man lätt.
Jag längtar.
Fest! Inreda! Köpa saker!
Jag har faktiskt en tavla jag velat ha länge. Och sen hittar jag fler tavlor jag vill ha.

..

I'm not paralyzed but I seem to be struck by you.

Sometimes

Helt sjukt hur tankarna bara svävar iväg när man kollar på film och tänker "Honom vill jag också ha" Man blir så avundsjuk på den perfekta mannen på tv-skärmen med vetskapen om att han inte finns.
Det är därför man sitter till slut antingen med ett leende eller skitsur min. Det beror på hur avundsjuk man är.
Jag sitter oftast och kommer på mig själv med ett leende. Som jag förmodligen suttit med i 5 minuter. Minst.

Men det är inte okej. Att tro att den där finns. Den har aldrig funnits. Och kommer inte finnas.
Visst, det kommer såna man gillar, utan tvekan, men det är ändå inte Filmkillen. För den finns inte.

Eller. Kanske. Jag vet bara ingen som träffat denna. Inte någon alls.

Ibland så..

Alltså somliga människor. Orka med dom.
En dag kan vara helt lovely, sen kommer det någon som iallafall försöker sabba den.
Men palla det. Har bättre personer att snacka och ha kontakt med.

Snart helg

Minsann. Det var längesen man var ledig känns det som. Att jobba 6 dagar i rad är ingen höjdare alltid. Enda positiva är nog fan pengarna. Och eventuellt att man får träffa dom där braiga på jobbet. Fast efter ett tag vill man inte längre.
Bara... Orkar inte jobba 6 dagar i rad. Speciellt inte när man inte har fast tidsrutiner. Man blir helt väck.
Och trött. Och lättpåverkad av olika saker. Saker som egentligen inte är så stora men som blir världsras när man är lite trött. Eller... Lite trött. Aptrött kanske tillochmed.

Men blir helt onödigt dryg mot folk som inte förtjänar det.
Jag vet att jag var onödigt dryg mot ett par stycken igår. Men igår var också en ovanligt dålig dag. Må jag säga.
Men men. Hur får man det att bli odrygt gjort? Försöka säga någon form av ursäkt och behålla sin värdighet på nåt sätt?
Äsch. Bara att göra det.

When reality kicks in.

Jag hatar osäkerhet. Jag hatar den så mycket att jag vill dra ut den, hoppa på den, stycka den och slänga den i en av alla forsar upptill landet.

Saken är ju den att jag själv skapar osäkerheten. Vet inte hur jag ska handskas med den. Jag hur jag gör, hur jag inte ska göra men inte varför jag gör det.
Dålig viljestyrka. Något somliga skulle kalla svag karaktär.

Fyfan vilken klagodag. Men man får göra det ibland... Right?
Jag behöver alkohol. En fylla är allt jag behöver. Och att ta bort lite nummer medan jag är full så jag inte fylleringer och gör bort mig.

Man kanske borde ändra vanan om rubriken?

Vädret idag..
Skulle jag vilje beskriva som en tjej som gillar en kille och vill ligga.
Fast hon vill inte göra det än för att inte verka slampig.
Nej nej, utan hon ska vara allmänt sexig och leka lite innan för att få igång killen.

Solen är tjejen och regnet är vi människor som vill se den nakna tjejen och ligga.
När det är soligt är det solen som ger oss vad vi vill ha. Och vi vill ha mer.
Och vi tycker inte solen är slampig. Iallafall inte jag.