Tisdag

Idag är det tisdag den 17e juli.
Om exakt en månad slutar jag för gott på det där jävla råtthålet jag har suttit fast vi i över 2 år nu.
Det tack vare att jag tar mig i kragen och börjar skolan. Och inte en dag försent med tanke på mina shitty grades.

Tacka gud för att systra mi gör sällskap också.

Fast vad jag absolut skulle vilja plugga förutom komvux är 2 saker: Makeup och konditor/bagare.
Awesome kombo. Man kan vara praktiskt taget hur kreativ man vill på båda sakerna.
Inte för att jag råkar vara den mest kreativa på jorden, men jag tycker det är himla kul med både- och iallafall.

Hobby sminkis, det är jag det. Låtsas att jag kan, men egentligen vet jag inte alls vad jag gör.

Samma sak med baka. Jag tror jag vet, fast i själva verket snubblar jag igenom skiten.
Mestadels när jag gör nåt blir det inte bra vid första försöket. Utan det krävs lite övning.

Det känns som om jag vill göra allt numera.

Plugga makeup, naglar, baka, åka utomlands, festa.

Leva. 

 

Nytt kapitel börjar

Ja. Nu börjar ett nytt kapitel i livet. Igen.
 Fast inte förrän imorn, för nu ska jag lägga mig och lägga allt dåliga bakom mig, inte låta andra bestämma åt mig.
Imorgon, söndag, börjar ett nytt kapitel. Nu ska jag sova och glömma det gamla.
Behålla småbitar, fragment, som är värda att behålla.

Godnatt.

bajs

Skitvärdelösa dag. Det är så sugigt när man berättar sanningen om något men fortfarande inte blir trodd på. Jag har väl kanske inte världens största trovärdighet, men det är fortfarande sjukt jobbigt. Jag vet inte hur jag ska förklara att jag verkligen berättar sanningen. Annat än att säga att jag verkligen gör det. Ledsen för allt som vart. Men jag är ärlig nu. Om så hela världen ska få veta det. Jag mår illa av vad jag gjort förr, och ännu mer illa för att jag vet inte om sanningen kommer rädda oss nu pga det som hänt. Sover dåligt. Måste gå till jobbet. Tackla allt där. Komma hem, bedyra att jag är ärlig. Sova dåligt igen. Det är en ond cirkel. Helst känner jag att jag vill hoppa från fönstret och plaska ner mot gatan och gärna bryta ryggen eller nåt. Kanske nacken. Jag vet inte vilket som är skonsammast.

..

Don't make me sad, don't make me cry.
Sometimes love is not enough and the road gets tough I don't know why..

Usch

Förlåt men jag tänker bittra ihop nu och gnälla skit över denna jävla alla hjärtans dag.
jag har en pojkvän som jag älskar hur mycket som helst så det är inte att jag är en bitter singel hynda.
Men det känns som så eftersom man inte är med hjärtat och kan göra ens lite med honom.
Visst att det är en extremt överreklamerad dag.
Men grunden för den är romantisk. Troligtvis vet inte många hur den uppkom oavsett. De gillar bara rosor och choklad.
Och vem försöker jag lura?
Alla vill väl bli uppvaktade? Eller?

Så jag bittrar för jag är inte med den jag älskar och hatar att se alla andra skriva och visa vad de fått, vilken fin middag den ena lagat åt den andra och bla bla bla.

Bitter.

Återigen

Är jag tillbaka.
Jag sitter hemma med en huvudvärk som inte ger sig. Men som borde dö ut snart för jag har saker att göra här hemma.
Diska, slänga skräp, tvätta, dammsuga.
Såna där bra saker för hemmet.
Sen att det luktar apa här har inget med saken att göra.

Min helg som var nu, var underbar. Likaså den förra helgen. Liksom perfekta.
Jag och Petter satt typ hela helgen och gjorde ingenting. Köpte ett nytt tv-spel som vi har hängt upp oss på.
Ätit mumsigt då jag är sån fantastiskt bra kock! Och jag hann till och med att baka bröd söndagsmorgonen och kakor på kvällen.
Är jag inte en bullmamma så säg ;)

.

Man går sönder lite.
Sådär att.. Att man helst inte vill gå ut. Att man bara vill ligga inne i sängen och tycka synd om sig själv lite faktiskt.

Fast vem försöker jag lura? Jag har bara mig själv att skylla egentligen med tanke på vilken idiot jag är.
Men idiot eller inte.
jag har fortfarande rätten att vara trasig.