Äntligen faller saker på plats.
Livet är lite av ett mysterium ibland. Man måste lura systemet och inte vänta på saker.
Har jag märkt.
För nu när jag tatt tag i saker känns allt helt plötsligt underbart.
Paulina och Victor har vart rätt bra inslag under dagen också. Faktiskt inte bara rätt bra. Utan riktigt bra.
Båda två gjorde mig på bra humör, och inte samtidigt så att humöret hade hunnit rinna ur mig tills kvällen kom, utan i skift. Pao först, Victor sen.
Äntligen känns det som om tåget tuffar på som det ska.
Underbart!
The brief moments with her makes my life useful
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar