Blott 5 dagar kvar har vi med Oskar.
Som tröst får man väl säga att han kommer må så mycket bättre sen. Men vi då?
Vi förlorar ju en familjemedlem.
Det kommer aldrig vara lätt. Kattfan. Hur vågar han gå och bli så sjuk!?
18 fina år har det vart iallafall. Vi har växt upp tillsammans. Han har vart med om så mycket för att vara katt. Bra mycket mer än många andra meskatter i katthimlen som kommer försöka ha bättre historier att berätta om sina liv än vår Oskar. Men det har dom inte!
Det värsta är att ingen egentligen fattar hur viktig han är. Tror att han "bara är en katt". Ni som tror det kan ju hoppa från ett stup. Och suga parasiter under tiden.
Nej, han ska bli så bortskämd sina sista dagar.
Älsklings Oskar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar