Otäcka, ljuva lyckorus!
Skitskumt. Jag kan liksom inte relatera alls.
Men förutom jobbet som gör mig till den bittraste människa att vara runt ungefär, så verkar det flyta på rätt bra nu.
Dock vet man ju faktiskt med sig att detta kommer komma tillbaka och bita mig i röven.
Det går liksom lite för bra för att inte tro det.
Men vi rider på vågen och njuter på vägen till hajbettet. För det är ju ändå inte riktigt än som den bits. Det är längre fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar