Och egentligen, då det programmet inte direkt gnuggar geniknölarna sådär enormt mycket
kan det hända att man börjar tänka.
Och ju mer jag såg en av de tillfälliga karaktärerna, en av patienterna, undrade jag om jag gör avtryck hos folk? Minns människor mig? Eller är jag bara en som tog plats? En som är den där "Sen var det nån mer tjej, jag kommer typ inte ihåg nånting, bara att det var en till"-tjejen?
Vem vill vara en av de Bortglömda? Det är bland det värsta som finns tycker jag.
Så när någon stackars själ minns mitt namn blir jag helt till mig och vet inte riktigt vad jag ska säga.
Jag vill kunna lämna avtryck. Vara intressant. Visa att jag finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar