Vad hände med integritet? Initiativförmågan?
Kanske till och med medkänsla?
Ska allt handlas efter hur bekvämt det är?
Bättre att hoppas på det bästa än att egentligen göra nåt. Jo. Det är det ju.
Eller... Pengar kanske det handlar om också.
Jag blir lite äcklad av denna likgiltighet. Så någonting inuti vill rivas och klösas när jag hörde att ingen visar backbone nog att göra nåt åt saten ville jag inget hellre än att skrika. Gärna i ansiktet på någon. Men. Jag är bättre än så.
Iskall tystnad är bättre. Det visar mer på nåt sätt.
Men nu skulle iallafall en sandsäck sitta så jävla fint.
Är det verkligen så svårt att lyfta en telefon? Nej?
Och sen: Men jag glömde...
Det är för viktigt för en sån dålig ursäkt. Den funkar liksom inte.
Den duger inte.
Bekvämlighet. fint ord det där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar