Den stora vita duken som är upphängde för att sedan visa spektakel via en projektor.
Det som får en att glömma alla smaskande munnar runt omkring medan det magiska på den där vita duken händer.
Får en att glömma att det är folk i samma sal som en själv. Tills stolsgrannen viskar en kommentar om filmen och man rycks ur sin mantra.
Tänker i sitt stilla sinne att favorit personen ska lyckas med allt den företar sig samtidigt som man vill se ett felsteg för att påminnas om att denna är mänsklig.
Bio. Spektakel. Hopp. Lycka. Förvåning. Ilska. Sorgsenhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar