Enda gången jag faktiskt var tvungen att integrera med någon var när jag gick till gymmet och körde slut på bröstet och armar. Och då var det med Gabbe och hon i kassan. Nej, nu ljög jag nog. Inte ens hon i kassan, för jag bara gick förbi. Aaah.. Jag gillar att ogilla folk.
Känns lite som min grej ibland, att bara gå runt och hata och önska ond, bråd och himla långsam död till alla.
Idag tycktes det vara en sån dag, för uppenbarligen är jag en liten bittersubba.
Fast, för att vara en sån här dag, som tyvärr har förlorat sin betydelse, så verkade det inte vara massa konstigheter på gång. Eller så är folk bara tystare om den.
Tack kära par för att ni inte trycker upp er lycka i allas ansikten och fjärtar på oss.
Himla tacknämligt må ni tro.
Nu, efter att ha kollat på Oliver och gänget (på engelska kan jag tillägga. Inte samma sak), så ska jag nog släcka och kila ner i sängen och läsa några rader. För min kropp har sparkat backut i ett par timmar nu. Men jag kände att eftersom klockan bara var 20, så var det inte riktigt dags att lägga sig.
Hur vuxen jag än må vara.
Så att, här får ni en bild från Thomas Barbey, och som jag förstår, icke Photoshopad. Han har väl löst det på något annat sätt.
Genialiska bilder har han iallafall.
Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar