Trasig och nedbruten

Det ät precis så man känner sig nu.
När allt bara är jobbigt. När man nästan inte ens orkar lyfta en tallrik. Knappt en knäckemacka.
När man gick hem så tyngde väskan mer än vanligt på axeln. Gjorde att jag ville böja mig för tyngden.
Alla mina muskler darrar inför tanken på imorgon.

Allt detta... För att den otäckt vältränade och lätt sadistiska Mr handsome var tvungen att hålla i ett Crossfit pass. 
Varje gång han vände sig om för att kolla till alla andra stationer ville jag säga otroligt fula saker till honom. Istället tänkte jag dem mot hans rygg. Och ville mer än gärna göra fula gester också. Men eftersom det råkar finnas speglar så man ser det mesta i det rummet känns det lite överflödigt.

Jag menar det, jag bävar verkligen för imorgon. Träningsvärken kommer vara obarmhärtig.
Hoppas verkligen att jag slipper bära något imorn.

Utom väskan möjligen. Men om jag ser till att hålla innehållet till ett minimum så går det nog bra.

Och det var så utomordentligt jobbigt att jag bara måste gå igen !

I övrigt vill jag bara säga att.. Det känns som om alla tjejer och jäkligt många killar tror att de är på något slags... Utställningsställe. Alla är så vidrigt snygga. Som om alla är modeller. What gives?!

Så. Nu har jag vädrat lite hur jag har det utan att basunera ut det på fejsbok. Den som ville läser ju detta.