måndag 29 december 2008

Guldfiskar och Slickepinnar

Okej.. Klockan är 03,25 och jag ska strax lägga mig och läsa för att sen sova.
Men jag har hamnat i en otäck cirkel av att lägga mig sent och gå upp ännu senare, bara för att lägga mig någon timme senare ändå. Det är värdelöst att sova bort halva dagen vill jag tala om. Så nu sitter jag här och lyssnar på W.A.S.P i brist på annat att göra och ska snart skriva klart här och lägga mig och läsa en stund. Sen sova.

Julen är över. Nu är det snart nyår, och sen är det verkligen över. Inget mer julfirande. Då kan man köra den här "vad fick du för julklappar i år?" - personen svarar - "Men hahaaa, julafton var ju fööööörra året juuu, ha ha ha"
Usch att man körde den nästan varje år i låg- och mellanstadiet som ett annat småglin, vad tänkte jag på? Usch usch.
Ne, men julen har vart riktigt bra. Avgjort bättre än förra året med världens äckligaste köttbullar, otäck morbror och dålig stämning.

Och snart är det nyår. Och alla vet ju vad det betyder.
Festångest. Vart man ska ta vägen. Vad ska man ha på sig. Hur ska man ha håret. I-landsproblemen är många, men dock inte oviktiga då nyår är en viktig kväll för singlar runt om i landet. Och världen. Nyårkyssen liksom. Vad göra utan den? I värsta fall tar man första bästa kompis. Vilket i sig inte är värsta fall, men ni fattar.

Nu är det avslut på detta inlägg. Nu ska jag lägga mig i sängen med lite mysmusik från datorn och läsa några sidor i boken. klockan är 03,38.

Godnatt!


__________________________________________________________________


Jo förresten, det där med otrohet.
Man blir inte ledsen för man vart otrogen. Man är inte ledsen förrän man är påkommen. För om man verkligen älskade eller var kär skulle man inte vara korkad nog att vara otrogen. Och nej, man kan inte skylla på alkohol. Är man otrogen är det något fel i förhållandet och man ska avsluta det fortast möjligt.
Så det så.

fredag 19 december 2008

Guldfiskar och Slickepinnar

Jag satt och kollade på Scrubs förut.
Och egentligen, då det programmet inte direkt gnuggar geniknölarna sådär enormt mycket
kan det hända att man börjar tänka.
Och ju mer jag såg en av de tillfälliga karaktärerna, en av patienterna, undrade jag om jag gör avtryck hos folk? Minns människor mig? Eller är jag bara en som tog plats? En som är den där "Sen var det nån mer tjej, jag kommer typ inte ihåg nånting, bara att det var en till"-tjejen?
Vem vill vara en av de Bortglömda? Det är bland det värsta som finns tycker jag.
Så när någon stackars själ minns mitt namn blir jag helt till mig och vet inte riktigt vad jag ska säga.



Jag vill kunna lämna avtryck. Vara intressant. Visa att jag finns.

torsdag 18 december 2008

Guldfiskar och Slickepinnar

Bara för att jag tänkte skriva ett långt och bra inlägg glömde jag bort det mesta när jag tog upp sidan.
I övrigt tror en hund att jag är en kille vid namn Dominic. Det sved.
Jag har inget som får mig att känna mig som världens idiot längre eftersom det inte var ömsesidigt. Sånt händer.
Träningen har äntligen kommit igång ordentligt.
Solningen så man inte är dödsblek har börjat.
Jag kommer vara sur hela kvällen för det är det jag blir när jag inte får något att äta. Jävla jävel.
Bambi kommer ju få betala kan jag tala om.

onsdag 10 december 2008

Guldfiskar och Slickepinnar

Träna, äta rätt, äta mindre.
Ett av nästa års löften. Detta går bara inte för sig.
Jag menar... Att ha gått upp såhär mycket på såhär lite tid, helt sjukt och jag hatar det. Hatar det som pesten och kolera tillsammans.
Jag vill se ut som för 2 år sen, när jag inte hade vett att uppskatta hur jag såg ut. Men det är lätt att vara efterklok med facit i hand, heter det ju... Nej, 5 kilo, ska bort. Kaputt. Väck.

Förresten... Varför har alla blivit så emot julen helt plötsligt? Visst, julhysterin tar kål på oss, den delen avskyr jag också. Men att alla faktiskt börjar hata att fira jul? Vad gick snett på vägen?
Jag har inte alltid upplevt en perfekt jul. Men vem fan har det? Jag tycker om att fira jul. En enda anledning om året då man får vara med familjen helt villkorslöst och skratta och äta.
Jamenvisst, alla har inte den lyckan. Men om man ska tänka på det sättet kan man faktiskt lika gärna avblåsa allt helt. Ställa in julen. Leka Grinchen. Varsågod.

tisdag 9 december 2008

Guldfiskar och Slickepinnar

Och jösses vad jag är trött på att man måste skriva en rubrik till varje inlägg. Man kanske inte alltid har något som passar som total sammanfattning.

Och sommar vill jag ha. Sommar i all dess underbarhet.
Solsken, gassande hetta som man klagar på, tills det regnar och man längtar efter den gassande hettan igen.

Låtarna som i början är svängiga men som med tiden blir en sommarplåga och trots sitt starka ogillande till låten sjunger man med just för att den är så trallvänlig.

Badstränderna som är så packade med folk att man egentligen går och letar efter en någorlunda bra sittplats större delen av tiden för att sen sitta och glo på vattnet och undra hur mycket piss det finns däri, och sen doppa tårna, sen foten och till slut tar man till sig modet och går hela vagen. Trippar på tå tills man inser att striden är förlorad och slappnar av och ställer sig på hela foten. Känner den välbekanta rysningen längsmed ryggraden när vattnets svalkande kyla sköljer över en.

Tillslut dyker man och doppar hela kroppen, känner sig helstolt med sig själv och plaskar sen runt där och bryr sig inte om annat än att ha så kul man kan så länge det tillåts.

Vill ha sommar, för att kunna sitta ute på gräser med en öppen halvljummen cider som legat i väskan för länge. Tvingas pressa ihop benen så att trosorna inte syns eftersom man har kjol på sig.
Vill sitta och jaga myggor som vill åt det sista blodet i kroppen efter att knotten har festat.

Vill gå barfota trots den grusiga marken. Gå barfota och nästan hoppa fram för att slippa få så mycket grus eller barr i fotsulorna.

Vill ha sommar och låtsas om att hela världen är ett bekymmerslöst ställe.


måndag 1 december 2008

Guldfiskar och Slickepinnar

Att vara blond är inte alltid enkelt eftersom man måste stå ut med folks idiot-åsikter om blondiner.
Lätt på foten, dum som spån.
Jag orkar tamejfan inte. Jag har tillräckligt att tänka på och processera utan allas dåliga blondin-skämt.
Jag är inte den starkast lysande stjärnan, men vem fan är det?
Jag är bra på mitt och även om det inte är många områden det är inom så duger det för mig.
Jag lever och lär, precis som alla andra.
Duger inte det för någon viktigpetter kan den stoppa upp ett grillspett på valfritt ställe.

Tack för mig.