torsdag 27 november 2008

Guldfiskar och Slickepinnar

YES!

Äntligen faller saker på plats.

Livet är lite av ett mysterium ibland. Man måste lura systemet och inte vänta på saker.
Har jag märkt.
För nu när jag tatt tag i saker känns allt helt plötsligt underbart.

Paulina och Victor har vart rätt bra inslag under dagen också. Faktiskt inte bara rätt bra. Utan riktigt bra.
Båda två gjorde mig på bra humör, och inte samtidigt så att humöret hade hunnit rinna ur mig tills kvällen kom, utan i skift. Pao först, Victor sen.

Äntligen känns det som om tåget tuffar på som det ska.



Underbart!



The brief moments with her makes my life useful





Guldfiskar och Slickepinnar

Det är konstigt ändå.
Alla säger för jämnan hur de saknar studenten. Jag gör det av bara farten vet jag. Men det gör jag faktiskt inte egentligen.
Sen har jag tänkt igenom varför jag inte gör det.
Då kom jag fram till:
Därför att jag inte kände mig som en riktig del i klassen. Jag var bara den som alla var med av sympatiskäl men ville verkligen bort egentligen.
Jag själv kunde ansträngt mig mer vet jag.
Om någon frågade om jag skulle vilja göra om något under gymnasiet skulle jag komma på massor med saker.
Jag var så himla dum då.
Cynisk, lat, otrevlig, dryg.
Jag vill bara känna att de var med mig för att de ville. Inte för att de var tvugna.


Finns det något du skulle göra annorlunda på gymnasiet?

söndag 23 november 2008

Guldfiskar och Slickepinnar

Nu har kylan satt igång på riktigt. Helt sjukt att det går så fort.
Och om 5 veckor är det jul också.
Jag har hittills bara införskaffat en enda klapp av 1534865529 stycken. Det blir en dyr jul det här faktiskt.

Nu ska jag kolla på Jekyll på 1:an

söndag 16 november 2008

Guldfiskar och slickepinnar

Pulsen skenar iväg från mig. Jag hinner inte ifatt. Men det vill jag inte heller, för då betyder det att allt svalnar.Allt som behövs är en enda dag. Sen är jag nöjd.

Sen är jag lycklig.




Guldfiskar och Slickepinnar

Jag tror att bland ett av de värsta inslagen i livet är insikten. Insikten när man gjort fel val. Insikten när man egentligen inte känner vad man trodde. Insikten av misslyckande. Insikten av att ha blivit lurad. Insikten att ha lurat. Insikten av att ha sårat...
Det finns mycket olika. Klart det finns stunder när man inser allt bra också. Det är sånt man borde se.
Men ibland är det bara det onda man ser.

Nåväl.

Nu ska jag städa sen duscha och åka. Socialt umgänge och träning på samma dag. Detta blir två flugor i en smäll minsann.

fredag 14 november 2008

Regn o rusk, äckel och slusk

Jag tänkte hur mycket det sved i hjärtat igår när jag var tvungen att tända lampan vid 15.00 när jag satt vid datorn för att kunna se något. Och den datorn står ändå vid fönstret.
Och tidigare idag tänkte jag på småregn. Alltså, verkligen sånt där regn man inte tänker på förrän man är genomblöt och undrar hur fan det hände.

Efter en nästan händelselös vecka kommer en händelselös helg. Men det passar mig som handsken då jag har kommit fram till att jag ska hålla mig nykter fram till nyår. (!)
Jaa, den här gången ska jag hålla det! För om 47 dagar fyller jag år.
Jajemänsan, det numret får ni hålla koll på.

Ska det vara kallt kan det ändå komma snö. Det är min tanke.

-----------------------------------------------------------------------------------------------

Jag är rätt dum av mig.
Ganska förutsägbar. Och dum.

måndag 10 november 2008

Träning

Jag har bestämt mig för att börja träna. Stenhårt. Även om det kanske inte är så länge för jag insåg idag att jag inte kan hålla på såhär. Bara gå upp i vikt hela tiden. Speciellt när jag inte gör något på dagarna. Även om det ändras imorn, men det är bara tre veckor. Det håller itne i längden.

Innan jag vet ordet av måste jag vara med i Du är vad du äter. Med den otäcka Anna Skipper.

Så, jag hade tänkt börja med pass och fristående träning igen. Core, Latino Rythms och ett o annat boxpass möjligen.

Sen ska jag bli lite fit igen! Bye bye, lovehandles!


Mackedonken kan ju suga av sig själv för såhär kommer jag se ut om jag fortsätter:


.

fredag 7 november 2008

Aj aj i magen.

Om man ska se på saken objektivt är det bara ännu en operation.
Ännu en patient.
Ännu fler oroade magar för om patienten i fråga utsätts för onödiga risker.


Om man ska se på saken med mina ögon.

Fy fan vad jobbigt. Det är som en enda stor uppförsbacke som har bestämt sig för att göra llivet surt för den som bestämt sig för att klara den. Isfläckar lite här och var för att göra det extra svårt eftersom man halkar neråt igen. Måste jobba sig uppåt hela tiden. Inte vila för då halkar man neråt.


Mamma åkte till sjukhuset igår. 22,05.

Hon skulle kommit hem idag, men komplikationer gjorde så att hon måste stanna för observation tills imorn. Kanske tillochmed längre.

Men den värsta känslan utav allt detta. Det är att man inte vet orsaken till detta. Varför hon opererade från första början. Hon säger inget, trots frågor.

Jag vill höra sanningen, inte bortförklaringar.

Men jag vill ändå ha hem mamma.


torsdag 6 november 2008

Husgeråd




Vad säga..

Det finns inte så mycket att säga faktiskt.

Då är ju den uppenbara frågan; Varför skriva något alls då?
Därför att jag har tråkigt.
Sitter hemma hos Fia medan hon städar och socialiserar mig för allt vad tygen håller.
Katterna är inte mycket roligare dom heller. Tjocka varelser dessa katter.






I veckan har det äntligen hänt lite action. Man har inte suttit på sitt i tilltagande storlek arsle och glott, utan man har ju vart uppe tidigt en morgon tillochmed, (!), det var inet så kul kanske.
Men dagen efter så vare ju så att man var vuxen och gick på möte. Nja, individuellt samtal kanske man kan säga.. Eller kvartsamtal ännu hellre.

Och senare, träffade man Victor över en fika. Det var gött. Undrade lite över varför man inte kan göra som när man var liten och fråga chans på någon så man vet säkert om man är ihop eller inte.

Usch, lite otäckt det där.
Men inget snack i förväg. Bäst att se hur det går först.


Samla mod och ta ett steg i taget.