Aj aj i magen.

Om man ska se på saken objektivt är det bara ännu en operation.

Ännu en patient.

Ännu fler oroade magar för om patienten i fråga utsätts för onödiga risker.

Om man ska se på saken med mina ögon.

Fy fan vad jobbigt. Det är som en enda stor uppförsbacke som har bestämt sig för att göra llivet surt för den som bestämt sig för att klara den. Isfläckar lite här och var för att göra det extra svårt eftersom man halkar neråt igen. Måste jobba sig uppåt hela tiden. Inte vila för då halkar man neråt.

Mamma åkte till sjukhuset igår. 22,05.

Hon skulle kommit hem idag, men komplikationer gjorde så att hon måste stanna för observation tills imorn. Kanske tillochmed längre.

Men den värsta känslan utav allt detta. Det är att man inte vet orsaken till detta. Varför hon opererade från första början. Hon säger inget, trots frågor.

Jag vill höra sanningen, inte bortförklaringar.

Men jag vill ändå ha hem mamma.