Det är konstigt ändå.
Alla säger för jämnan hur de saknar studenten. Jag gör det av bara farten vet jag. Men det gör jag faktiskt inte egentligen.
Sen har jag tänkt igenom varför jag inte gör det.
Då kom jag fram till:
Därför att jag inte kände mig som en riktig del i klassen. Jag var bara den som alla var med av sympatiskäl men ville verkligen bort egentligen.
Jag själv kunde ansträngt mig mer vet jag.
Om någon frågade om jag skulle vilja göra om något under gymnasiet skulle jag komma på massor med saker.
Jag var så himla dum då.
Cynisk, lat, otrevlig, dryg.
Jag vill bara känna att de var med mig för att de ville. Inte för att de var tvugna.
Finns det något du skulle göra annorlunda på gymnasiet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar